För att man skall kunna förenkla inlärandet av ett nytt språk är det viktigt att känna till skillnaderna mellan det eller de språk man kan och det nya språket som man vill lära sig.
Modersmålet eller de språk vi kan, består av ljud som vi lärt oss genom mycket övning. När vi väl lärt oss tycker vi det är enkelt att använda ljuden i olika kombinationer för att forma ord och meningar. Vi tänker inte på att det har kostat oss mycket arbete att träna in ljuden. De ligger lätt och naturligt i munnen när vi kan dem. Orden vi formar känns naturliga, välbekanta och vi har lätt för att känna igen dem och använda dem. Orden har en välbekant struktur som vi känner igen.
När ni nu lär er Spanska, kan vi ta ett sådant ord som Hola>, Hej. Det första vi bör veta är att H är stumt. Det uttalas inte. O som kommer efter uttalas som å. Det är inte svenskans korta å som i Oj!> Det är inte heller svenskans långa å som i Åke>. Uttalet av o ligger någonstans mellan kort och långt å. Nu kan vi uttala Hola!> korrekt. Inte svårt alls eller hur.
Har ni väl lärt er att sluta använda långa vokaler när ni talar Spanska, så är ni redan på god väg att göra er lättförstådda med er Spanska.
Man kan inte begära att det skall bli rätt från början.
Vill man prata korrekt från början dröjer det för länge
innan man börjar använda språket. Accepterar man att det blir fel i
början så handlar det mer om att göra sig förstådd
än att undvika att bli generad för att man pratar konstigt. Det är
ofta inte bristen på kunskap i språket som gör att man inte kommer på
vad man skall säga. Det är rädslan att göra fel.
Acceptera att du inte kommer att prata perfekt från dag ett. Satsa på att
göra dig förstådd i stället. Hur du gör detta
lär du dig på den här konversationskursen, d v s konversation
från dag 1.
Att förebygga är bästa botemedlet.